Hur mycket tänker du på anknytning - din egen?
Har du tänkt på hur dina egna anknytningsmönster påverkar dig?
De flesta som skriver till mig om anknytning oroar sig för sitt barns anknytning. Men jag märker att fler och fler tänker på sin egen barndom. Och hur den påverkar när du själv blir förälder.
Vilket den gör. Men inte bara det.
Den påverkar också:
* hur du funkar i parrelationer
* hur du reagerar när det blir känslomässigt
* hur du kommunicerar dina känslor och behov
För så här är det: anknytningssystemet är aktivt hela ditt liv = du kommer alltid behöva andra trygga människor att luta dig emot när du känner dig sårbar.
Men det finns några varianter av beteenden när anknytningssystemet går igång. Det som kallas anknytningsmönster. Vilket helt enkelt handlar om HUR du gör när du blir orolig, ledsen eller känner dig ensam.
Dina anknytningsmönster grundades när du var barn. Men dina erfarenheter från parrelationer kan också påverka och förändra ditt anknytningsmönster.
Så vilka anknytningsmönster finns det då? Och vad utmärker dem? (OBS det här är generella beskrivningar, finns massor av varianter inom varje!)
# Trygg
Det känns ofta självklart för dig att söka stöd från andra när ditt anknytningssystem drar igång. Du vill ha och skapar nära relationer med andra. Och förväntar dig att andra ska finnas där för dig när du behöver. Om någon inte är där för dig så tolkar du det som att det beror på att hen inte kan just nu.
# Otryggt undvikande
Du är (lite för) bra på att stänga av och stänga in dina känslor. Inte så toppenbra på att känna in dina och din kropps behov. Eller bejaka ditt behov av nära relationer. Kanske har du massor av kompisar men inga vänner. Känner du igen dig i att:
· undvika känslomässig närhet
· beskriva dig själv som stark, oberoende och självständig
· ogillar att vara beroende av andra
· gillar inte när andra är beroende av dig
· i konflikt med partner går du gärna undan och blir tyst
# Otryggt ambivalent
Du känner verkligen behov av att ha andra nära och tycker inte om att vara ensam. Men trots närheten är du osäker på om andra verkligen kommer stanna kvar. Du är snabb att tolka andras oförmåga att vara där för dig när du behöver som att de är på väg att lämna dig. Känner du igen dig i att:
· ofta tycka att andra är bättre än du
· ofta vara rädd att bli övergiven
· vara intensiv i ditt sökande efter bekräftelse och närhet
· känna dig känslomäsigt beroende av andra
· kämpa med svartsjuka
· i konflikt med partner blir du upprörd, går på, släpper inte taget
# Otrygg desorganiserad
Om din barndom präglats av övergrepp och omsorgsbrist kan du ha utvecklat detta, som innebär är att du inte hittat någon strategi alls för att hantera dina anknytningsbehov. I s f har du troligen rätt svårt att hantera både egna och andras känslor. Och mycket svårt att känna tillit till andra eller gå in i nära relation. Men det behöver inte vara så även om din barndom varit mycket otrygg, t ex om någon trygg annan vuxen funnits tillgänglig.
Men du.
Det viktiga är inte att du nailar vilket anknytningsmönster du har. Och anknytningsmönster kan förändras! Jag vill väcka din uppmärksamhet på att en del ”jobbiga beteenden” hos dig själv eller din partner kanske inte bara handlar om att ”ändra attityd” utan kan vara system som syftar till att skydda dig själv och som är djupt förankrade.
Framför allt vill jag väcka din nyfikenhet på ditt default-mode och vad du vill förändra!
Om du är förälder så läs noga här:
Det största du kan göra för att skapa
trygga anknytningsrelationer för ditt barn
är att
ta hand om och trygga ditt eget inre barn.
Det finns massor av forskningsstöd för det!
Så, det finns hopp och det finns något som kallas ”förvärvad trygg anknytning”!
Anknytning är livsviktigt, superintressant, omgivet av myter och något vi alla berörs av.
Om du:
1) tycker det här med anknytning är spännande
2) väntar eller har små barn
* vill jobba med egen anknytning på djupet (läka anknytning- rekommenderar jag 1:1 kontakt med mig!
* vill lära dig mer och kunna få svar på dina frågor - är MammaRummet en toppenbra plats får båda de behoven!