En ingrediens i den trygga anknytningen.

En av de viktigaste ingredienserna för föräldrar som vill ha recept på trygg anknytning kallas mentalisering eller reflekterande förmåga. Anknytningsforskning visar att barn vars föräldrar är hyfsat bra på det här, för det mesta, oftare är tryggt anknutna. 

Om du inte hört om mentalisering förut så undrar du kanske. Vad ÄR det?? Och hur ska du göra, om det nu är så viktigt??

Mentalisering handlar om att försöka förstå andra människor från insidan. Fundera över VARFÖR någon gör som den gör. Och dig själv från utsidan =  fundera över hur andra människor uppfattar det du gör. Inte helt lätt…

En liten nyfödd är ganska dålig på det här. Väldigt dålig faktiskt. Föräldrar är förhoppningsvis ganska bra på det. Men inte alla. Och ingen alltid! 

För att anknytningen ska bli trygg behövs att föräldern har en reflekterande förmåga som är på en okej nivå största delen av tiden. Behöver och kan inte vara på topp jämt.

Om du är trött, arg, hungrig eller superstressad sjunker din reflekterande förmåga. När starka känslor bråkar i dig blir du sämre på att tänka. Känns kanske igen?

Och så här är det också: om du för det kan reflektera över dina egna känslor och tankar har du lättare att göra samma sak med din bebis. Så att du lyssnar in och försöker förstå dig själv är alltså också bra för ditt barns anknytning! 

OBS! Det handlar inte om att du är bra på att snabbt VETA och FATTA vad din lilla känner, tänker eller behöver. Det handlar om att du är NYFIKEN PÅ och VILL förstå vad din lilla behöver, vill eller inte vill. Att du vågar prova olika hypoteser. 

Tills du fattar: Aha, det var det här du ville!! Till exempel: 

Din lilla kinkar större delen av dygnet en hel vecka. Så klart det är jobbigt för dig, särskilt om du är ensam med din lilla större delen av tiden. 

Du tänker: ”Vilken galet jobbig unge! Hon är lika arg som sin pappa. Typiskt att hon skulle få det humöret! Orkar verkligen inte höra henne gnälla hela tiden. Hur ska jag orka, med två såna i samma familj?!”

Känner du igen att du OFTAST tänker så här? Ja, då är din reflekterande förmåga lite låg. Det kan bero på att du själv är helt slut och inte orkar reflektera! Eller på att det var så här det lät när du var liten. Ingen som intresserade sig för om dina känslor, obalans eller kinkande berodde på att du inte mådde bra. De blev bara arga på dig. 

Så hur kan en högre reflekterande förmåga låta? (OBS du kan fortfarande vara supertrött på att vara ensam med din lilla som kinkar!)

Jo, kanske tänker du mer åt det här hållet:  ”Undrar vad det är som skaver så mycket i henne just nu? Kan det vara tänderna? Eller en utvecklingsfas? Eller hon kanske är övertrött, vi har ju varit igång mycket senaste dagarna. Hon kanske behöver mer lugn och närhet. Synd bara att jag också är så himla trött. Jag skulle verkligen behöva att någon annan kom och bar en stund. ”

Kanske uppmärksammade du här att reflekterandet eller mentaliserandet omfattade BÅDE den lilla och mamman själv. 

Återigen, det här är inget du alltid kan vara bra på. Starka känslor, stress mm gör dig tillfälligt sämre på den här sortens tänkande. Men när du samlat dig, hämta tillbaka. 

Och vet du, det här också något du kan träna dig på att bli starkare i! Men gå mjukt med dig själv. Prestation och höga krav ger inte näring åt det här systemet. Självomtanke ger bättre näring till växandet.